— Kan inte det här hjälpa dig på benen? frågade Olle och drog fram ett stort papper ur fickan. Det är »Runans» matsedel, som jag högg innan vi blevo utkörda. Hör på nu: Smörgåsbord 30 öre, utan vidare spisning 50 öre. Nu har du levt så länge på utan vidare spisning, så du kan behöva litet smörgåsbord. Buljong 25 öre, vitkål 30 öre, tänk på frikadellerna, kabeljo 30 öre, tänk på supen till den. O. s. v.! Och tänk på ölet och kaffet och konjaken och cigarrerna och mat igen, tre gånger om dan och allting fritt. Och sen gå vi till Blanchs och höra på Stanék, och sen gå vi hem till Tuben, för han ska köpa chianti, och — —
— Jag får väl blåsa liv i den tusan, sade Otto och tog fram munspelet. Han preludierade en stund, och så började han säsongens målarvisa. De båda andra stämde i med full hals:
»Jag är en liten flicka fin,
min pappa heter Gredelin,
han håller målarmagasin
och säljer färg med värdig min.
Jag i en målarkladd är kär,
min målare på modet är,
har vida byxor, sammetsrock,
men sjunger lika glad ändock: