— Det finns verkligen mycket mellan himmel och jord, sade lektorn, men förlovade ungdomar syssla inte med mellanrummet — —
— Bravo, Leopold, ropade majoren. En förläst filosof hittar också en sentens! Förbannat bra sagt — skriv opp’et, tryck’et! Skål!
— Inte vet jag om tiden går framåt eller tillbaka, sade tant Louise, men en sådan ton i konversationen, som ni gamla tillåta er i de ungas närvaro, är minst sagt infam. Jag föreslår, att Alice går upp och lägger sig. Hon kan vara trött för resten — men tyst! Jag hör en vagn!
Vi lyssnade. Ja visst! Ett åkdon hördes närma sig nere på vägen.
— Vem kan det vara — så här dags? sade tant Louise. Nu svänger det opp i allén!
Vi gingo fram till fönstret. Sommarnatten låg därute ljus och vacker. Almarnas blad hängde orörliga. Syrenerna brunno dunkelt i sitt mystiska lövverk, som kantade gårdsplanen.
Hästtrampet närmade sig.
— Märkvärdigt, sade majoren. Det låter som om de skulle köra opp i allén, men jag ser inte ett smack.
Vi stodo i fönstret med ögonen på skaft. Ljudet närmade sig.