— Framåt, inåt! sade han. Och träffar vi några förhistoriska djur, så hålla vi våra browningar i ordning! Men vänta! Ser du kvartsådern här! skrek han. Kvarts och skiffer tillsammans betyder guld, guld! Jag har varit guldgrävare i Wyoming och känner till sånt här!
Han lyste på en vit, metertjock kvartsgång i skifferväggen.
— Guld, skrek jag. Guld, visst faen är det guld! Det passar ju lagom för mej. Jag har ju tre växlar som förfaller nästa vecka. Ser du inte hur det blänker? Visst är det guld! Vi delar, Kalle, låt oss vara kamrater som hittills! En växel är på 500 goda riksdaleros, det är min vinräkning för sista månaden, och den andra är på 250 för fyrverkeripjäser och praliner åt mina barn. Tror du det finns tillräckligt med guld?
— Skrik inte så förbannat, sade Kalle, det kanske är bara sedlar! Livet har lärt mig att bli skeptisk. Tyst, skrik inte, upprepade han lugnt. Vad var det jag sa? Det är bara sedlar, odugliga gamla papper från papuaernas tid — och falska för resten! Här ser du två närliggande med samma nummer och påskrivna av Jakob Bagge — detta måste vara humbug! Gamla svenska femmor som inte blivit inlösta i tid — men var ha vi urkvinnan?
Jag hade med tanken syndetikontiskt häftad vid guldet alldeles glömt kvinnan — efter mäns sedvänja.
— Ja, var ha vi kvinnan? Men att kvarts och skiffer ger sedlar, det är en geologisk märkvärdighet —
— Tänk nu inte på dina växlar och låt inte guldets demon gripa om din själ så där, sade Kalle. Vårt intresse är mera animaliskt och geologiskt än pekuniärt. Om vi nu först skulle tänka på att utforska grottan — fast jag är hungrig som fan — och försöka få tag i kvinnan, så kan ju du få överta henne och sälja henne till Hagenbeck — han betalar verkligen bra! Jag minns i Texas — men låt oss fortsätta längre in i grottan. Kanske kvinnan är humbug av samma valör som guldet här!
Grottan vidgade sig inåt. Det mörkblå dunklet skingrades endast motvilligt av Kalles goda elektriska lykta. Ödlorna rasslade om våra fötter. En art läderlappar med fosforescerande ögon snuddade i virvlande flykt vid våra kinder, våra kläder. De utvecklade en frän lukt av vitriol, då de tangerade oss.
— Jag skulle vilja att Carlander vore med om det här, sade Kalle. Han spårar en kvinna lika bra som han söker opp en älg. Hon måste emellertid vara härinne. Håll pekfingret på trycket! Man vet aldrig! Det hela kan vara humbug. Eller ett bakhåll!
Vi gingo vidare i en klibbig ojämn terräng av skiffer. Taket var svart av flädermöss som hängde i sina pekfingrar med huvudet nedåt. Det droppade från stalaktiter av svart konsistens och vi stapplade över grönklibbiga stalagmiter. I fördjupningarna mellan stalagmiterna låg en grönröd soppa där små bruna djur rörde sig. De sågo ut som abborrögon och hade hårliknande utväxter på sina abdomina. Det var tydligen en art palafoyter kanske besläktade med megalopex eller myophylakterion —