Men vi tillhöra icke det folk som funderar länge. Jag vecklade upp byxorna och hämtade två dussin ostron, tog två cliquots ur monoplanets kölsvin, oskärade en ask ryska cigaretter, väckte Kalle och firade med honom en fest som vi sent skola glömma.
Kalle Cederström skötte verkligen sin maskin som en ung gud. Vid midnatt slogo vi ut vingarna på monoplanet och gåvo oss i väg, kurs ONO ¼ O. Under himlens stora kupa med de brinnande stjärnorna slöade jag verkligen till ett par gånger och somnade, ty motorbullret söver i längden. Men Kalle ville icke väcka mig. Han purrade mig på allvar först då vi hade Sandwichöarna låringsvis om babord, och då var solen redan uppe sedan ett par timmar. Jag fick en kvarts pomril försatt med litet gin och vaknade genast. Jag vill rekommendera denna blandning åt alla flygare.
Fem timmar före den överenskomna tiden passerade vi över Frisco och landade på aerokajen vid Alameda. Och på kvällen åto vi vår middag i The Bohemian Club.
Jag hade äran och nöjet att föras till bords av professor Cray Hinton, han som konstaterat Dinotaurus’ faktiska existens under pliocenperioden. Han ställde sig något skeptisk visavi min förmodan om urkvinnan.
— Kan det inte ha varit en yngre upplaga av er stora landsmaninna Ellen Key? frågade han. Ni förstår — med vår tids kommunikationer och våra sjömätningar, och så vidare, och så vidare — tror ni verkligen att något sådant är möjligt just nu? eller kan det inte ha varit något teatersällskap som har firat sin semester därute — och primadonnan — he? Jaja, jaja, när man sysslar med förhistoriska saker, som jag, stannar man alltid som tvivlande. Såg ni på hennes tänder, ja, jag menar oxeltänder? Det är där frågan tillspetsar sig!
— Nej, jag glömde verkligen — — —
— Ser ni, ser ni! Tag först ett avtryck av de två bortersta oxeltändernas konstruktur och kom sedan till mig, så skola vi jämföra den först med cocenhonans och sedan med andra postglaciala typer. Ni säger, att hennes underkäk var kort, men det kan bero på slarv med löständerna, vilket ju inte hindrar att ni kan ha rätt, ty vi ha funnit defekta underkäkar i mycket gamla kulturlager. I Mähren till exempel hittar man mycket få tänder, medan man i Vezèredalen i södra Frankrike ideligen gör fynd av underkäkar med vackert plomberade visdomständer. Men jag kommer från ämnet. Från ert till mitt. Efter allt att döma måste er urkvinna på grund av de somatiska kännetecken ni framhållit, vara släkt med Weddafolket på Ceylon eller också helt enkelt vara en liten varietémamsell, född av fattiga föräldrar i Moabit i Berlin, förförd av en semitisk barberare, slavhandlad (vitt) till Shanghai och sedan förd till er exotiska ö för att få vila sig litet.
Jag måste beundra och gilla professor Cray Hintons utläggning. Den hade alla sken av sannolikhet. —
Kalle Cederström och jag skildes åt i Frisco. Han reste till Paris och jag till Grisslehamn. Jag är här nu.