— Va faen nu då?
Vi gapade på varandra.
— Det var verkligen flugan, min bror, sade jag. Det är gubben Jan Mattsons vinterflugor som legat avdåsade i hatten och kvicknat till av värmen från din flintskalle. Känner du fortfarande något surrande i skallen?
— Nej, det gör jag inte, svarade Adamson och strök svetten ur sin panna under det färgen återvände i hans kinder, kanske inte så högröd som förut, men nog frisk att verka levande. Men nu tycker jag att jag kan ha förtjänat en grogg!
Major Adamson fick mössa av kaptenen och grogg i röksalongen.
Men hans glättighet under hemfärden tycktes mig väl nervös för att vara fullt naturlig.