— Koss i Jössu namn, rider redaktörn! sade Tuliander. Visst får han komma in, men vem har han med sej? Jag ser ingen.
— Ser inte herr Tuliander hästen?
— Ja, men han kan väl inte — — —
— När han är inne i barnkammaren hemma hos mig var dag och hälsar på min pojke och är lika välkommen hos Kalle Andersson, så kan han väl få sin brödkaka här inne också?
— Ja, si det var då nymodigt, men om redaktörn ansvarar för honom att han inte slår sönder det som finns, så var så god! För resten har redaktörn bekanta här — Mattson är just inne i bodkammarn.
— Det är just honom jag söker.
Och jag klev in med hästen. Tuliander tog fram sitt bästa knäckebröd och om några sekunder var hästen favorit.
— Ja, det får jag säga, att bråkigare kunder har jag haft — som för exempel när Tallskärspojkarna har kommit hit fulla, har de slagit sönder för många riksdaler ibland, men den här är spik nykter, det ser jag det! Mattson! ropade han. Det är främmat här! — — Jaså, han är ute i lagret och tar reda på spik — han håller på och bygger en eka — han är som barn i huset och går var han vill, tar inte så mycket som en nubb eller en nypa snus — men här kommer han! Mattson, ohoj! — han har fått främmat!
Och Mattson klev ut genom bodkammardörren, krokig och grå och med ett stort leende över det väderbitna ansiktet. Snuset rann som vanligt i mungiporna och toppmössan satt på trekvart. De små fiskögonen glindrade.
— Goddag, Mattson! Jag hör att han håller på att bygga en båt. Är det en F-båt.