Äntligen hade jag endast denna. Jag blev naturligtvis nog nervös av spänningen och kastade fel. Jag måste sluta.
Herrn bakom disken drog en djup suck av belåtenhet, då jag tillkännagav min avsikt. Folket började troppa av.
— Men hur skall jag få hem allt det här? frågade jag med avsikt att skänka tillbaka hela rasket.
— Tag av sej brallorna och knyt ihop dem nedtill, men akta sej för bylingen, då herrn smiter om hörn, svarade ringmannen på äkta söderslang.
Jag lät tanken på återlämnandet fara och såg mig villrådig omkring.
Då nalkades två individer, som hela tiden under livligt minspel och uppmuntrande tillrop hade åskådat mina segrar. Den ene strök av sig mössan med en elegant handrörelse och talade.
— Skulle hänn liksom behöva en expressbyrå, så finns här jäklar å slå alarm muskler hos mej och kamraten.
— Dä bra! Plocka på er det som finns och följ med. Jag bor här i närheten.
— Ja, om hänn också logera i Kaknässkogen, så klarar vi nog åv den här bylan — mot en liten kova förstår sej!
Jag studsade — ty jag kom ihåg, att jag spelat bort hela min förmögenhet.