Det var farbror Yxlöv! Han såg något beskänkt ut. Han hade tydligen glömt oljan.
— Goddag, farbror! Farbror är inne och köper julklappar, kan jag förstå!
— Skulle just börja på nu! Jag har varit i stan hela dagen, men jag träffade på vaktmästar Svensson och han bjöd på frukost, och förbaska mej den har blåst av än.
— Vill inte farbror dricka ett glas punsch hos oss? Enkelt och flärdfritt! Farbror har ju hela dan på sig.
— Nåja, ett glas då! Men sen får jag lov att uträtta mina kommissioner. Kommer ni ut mellandagarna?
— Säkert som i en ask! Vi ha skickat återbud till en hel massa ställen bara för farbrors skull.
— Ho, ho, ho — ni har väl inte så många att gå till kan jag tro!
— Joo då! Vi ä bjudna till inspektor och till den och den! men helst vill vi förstås ut på landet. Kom nu, farbror, så tar vi ett glas!
Farbror Yxlöv följde med upp. Brasan höll på att falna ned, och kylan började åter härska i rummet.
— Det var fan, vad ni har kallt! Kan ni inte sätta in några trän?