I nästa ögonblick lösgjorde han på liknande sätt ur väggen ett grövre gulaktigt snöre med röda fläckar i.
— Förstår ni nu? Det röda i det här snöret är vävt av torkade och hopspunna ådror från dina hjärteväggar. Det andra i snöret är det som jag icke kan tala om. Och han såg ondskefullt på mig.
— Är ni eller jag galen? ropade jag.
I stället för att svara slöt han sitt friska öga och öppnade det igen som förut. I mörkret inne i hans huvud såg jag något som liknade en lång törntagg eller en blodig vass och tunn tand som rörde sig upp och ned och i samma ögonblick vaknade jag badande i svett och förbannade alla drömmar. Det var mitt i natten. Jag tände ljus och återtog läsningen av "Aus einer kleinen Garnison".
FANÉRFABRIKANTEN.
Följande typ är icke gjord; han existerar verkligen.
Han är fanérfabrikant och hans fabrikat är förstklassigt. Det finns kanske ingen, som kan yttra sig så ingående om fanérets egenskaper och om olika trädslags användbarhet till fanér. Men fanéret fyller icke ut hans liv.
Han är icke nöjd med sin tillvaro. Han har kommit på vilse plats, och hans längtan efter harmoni med sig själv tar sig uttryck, som visa, att hans tankar äro fjärran från fanéret och allt som kan tänkas i samband därmed.
Vid första ögonkastet påminner han något litet om målaren, professorn greve Georg von Rosen, ehuru han naturligtvis saknar dennes ytterst distingerade sätt att uppträda. Detta känner han och har därför låtit göra sina skoklackar något högre än grevens, vilket i någon mån hjälper upp saken. Han har därtill små anlag för målning och på somrarna händer det ganska ofta, att man kan få se honom ute vid Rosendal framför ett staffli, försjunken, som det tyckes, i studiet av färgernas spel i lövverket och terrängen.
Men konsten har mycket litet att skaffa med detta tilltag. Hans glädje och stolthet över att bli tagen för greven överträffar vida ett erkännande av studiens förträfflighet. Då vädret är lämpligt och människorna lustvandra i den härliga ängden står han således där och verkar greven, tills middagstiden är inne, då han slår ihop sina grejor och självmedvetet och höljd av ära vandrar till staden.