17. Ófwer en Silfwerbägare.
Hos dig, du silfwerkonstnär,
Hephaistos, jag beställer
En rustning? nej, wisst icke;
Hwad bryr jag mig om krigen?
Gör en pokal, så rymlig,
Så djup du nånsin mäktar.
På den åt mig gravera
Ej några stjernebilder,
Ej Wagnen, ej Orion!
Hwad angå mig Pleiader,
Hwad angår mig Bootes?
Mig endast rankor bilda,
Och drufwor på sin stengel,
Och plockande Mainader!
Mig bilda ock en winpress,
Med gyllne tramparswenner,
Den tjusande Lyaios,
Och Eros och Bathyllos!
18. Öfwer densamma.
Gör mig du, behagens konstnär,
En pokal, åt wåren helgad,
Med den stund som åt oss bringar
Aldraförst de täcka rosor!
Och på glatta silfwerytan
Teckna af ett muntert dryckslag;
Lemna bort allt det som icke
Skickar sig för winets fester,
Hwar förfärlig mordhistorie!
Bilda heldre guden Bakchos,
Ättling utaf Zeus Kronion,
Och begärens drottning, Kypris,
I gelag med Bröllopsgudar!
Wapenlösa små Eroter
Gör, och leende Chariter
I en yfwig rankas skugga,
Rik på löf och rik på drufwor!
Bilda fagra swenner äfwen,
Och låt Phoibos för dem spela!
19. Man måste dricka.
Den swarta jorden dricker
Och träden dricka henne,
Och hafwet dricker floder,
Men solen dricker hafwet,
Och månen sjelfwa solen.
Hwad knoten I då, wänner,
Om äfwen jag will dricka?
20. Till en Flicka.
På Phrygiens kustberg fordom
Till sten Niobe byttes,
Och förr som swala kringflög
Pandions dotter, Prokne.
Jag wille bli en spegel,
Att städs du såge på mig,
Jag wille klädning blifwa,
Att ständigt bäras af dig.
Jag wille watten wara,
Att twä dig ren i badet,
Och balsam, goda flicka,
Att dofta ljuft omkring dig;
Och en corset för barmen,
En perla uppå halsen,
En sko jag wille blifwa,
Att af din fot helst trampas.
21. Till sig sjelf.
Gifwen åt mig, flickor, gifwen
En pokal till brädden rågad,
Ty af hettan genomglödgad
Jag numer med möda andas.
Gifwen ock Lyaios' blommor
Och hans kransar; jag will knyta
Dem om pannan, ty jag brinner.
Men den eld som kärlek upptändt
Stackars hjerta, hwarmed släcka?