— Tom, du är ett geni.
— I detta ögonblick är jag, sir, mer än ett geni. Jag är så lokaliserad i hans majestät Saraj Daraïs residens som om jag bott där sen jag född blev. Jag vet var haremsbyggnaden ligger, jag vet var de nykomna fruarna placeras, hur de ha det den första tiden, jag har tagit överevnuckan under hakan och kallat henne min ros; och Sarajs haremsminister bjöd jag på lunch ombord på Lizzi i morgon klockan två.
Herr Grenander tog sig om huvudet.
— Tom, detta är rena vanvettet.
Herr Feathertom trädde sina långa ben i ett par vita flanellbyxor.
— Tyvärr var haremsministern förhindrad, han skulle på audiens hos majestätet. Så gott var det. Han fick er guldkråsnål i stället; ni skulle bara sett hur glad han blev.
— Du skänkte bort min guldkråsnål!
Tom nickade.
— Jag ångrade, att jag inte hade er guldklocka och kedja också till hands. Det är nästan viktigare att olja in souscheferna än cheferna, och haremsministern har en mycket besvärlig adjoint.
Herr Grenander exekverade en nervös trumvirvel med fingerknogarna mot bordsskivan.