Och därmed började Tom, först krypande på alla fyra, en noggrann undersökning av källarens golv. Han knackade och lyssnade, prövade och granskade. Varenda sten fingrade han på — golvet var själva berggrunden. Där fanns inte en spricka, än mindre någon lucka.
Det hopplösa med denna fängelsehåla var, att den inte ägde några prång eller nischer, inte den minsta glugg, där ett genombrytningsexperiment kunde försökas. Väggarna ägde golvets solida fasthet. Ventilationen sörjde en gallerförsedd öppning i själva järnporten om, som under dagen hade till uppgift att släppa in de sparsamma ljusstrålar, vilka Tajungas härskare ansågo mer än tillräckliga för stupstockskandidaterna i Alamabasa.
Taket — den sista förhoppningen — låg i fullständigt mörker — lampan var starkt avskärmad med ett ofantligt paraply av järnbleck. Herr Grenander lade sig på huk, bjöd sin rygg till fotapall och så kunde Tom börja undersökningen av den sista dimensionens hållfasthet. Hurra! Ljudet var lovande — tunt, ihåligt. På ett ställe gav taket nästan vika för hans stötar.
Under tiden hade negern slutat snarka. Han låg med runda, fast ännu sömniga ögon och betraktade de båda kamraternas gymnastiska övningar. När gossens tröga hjärna omsider förmådde reda ut vad som stod på, började hans kritvita tänder glänsa i en ljusstrimma. Efter en stund porlade ett stilla, men inte alls osympatiskt skratt från vrån, där han låg.
— Vad skrattar du åt, svarting? frågade Tom och torkade svetten ur pannan.
— Idén är inte dum, sade negern, jag har själv gjort ett försök åt det hållet.
— Nåå?
— Rummet härovanpå är vaktstuga åt Sarajs livgarde — där spelas kort hela natten. Vänta skall ni få höra.
Det dröjde inte många minuter förrän en hel sprängladdning malagassiska svordomar och skällsord exploderade där uppe. Tom hoppade ned och Albert Grenander rätade ut sin rygg.
— Jag ville bara tala om det, förklarade negern och rullade ihop sig igen. Det är så fördömt retsamt att sticka upp huvudet i ett hål, som man inbillar sig vetter åt friheten, och så bara få en hel flaska toaka över sin syndiga skalle. God natt, gentlemän.