Efter mindre än en minut sov den hederlige negern lika gott igen.
— Kom, sir, sade Tom, vi sätter oss här med ryggarna mot väggen. Sedan kan vi använda natten till vad vi behagar. Sömn lär det inte bli fråga om för någon av oss.
— Du tror alltså inte...
— Att vi kan slippa undan. Nej, sir, det tror jag inte.
Herr Grenander var tyst en lång minut. När han talade igen, var rösten ett grand djupare, men den röjde ingen oro eller fruktan.
— Om jag nu blir en smula filosofisk, Tom, får du inte bli ond på mig för det. Dessförinnan skulle jag likväl bra gärna vilja höra din mening om den fatala historien, som är orsaken till att vi få mista huvudet i morgon klockan tio för någon liten mamsell vem som helst och inte alls för fröken Villanueva.
Tom kröp ihop där han satt.
— Ni gör inte den frågan som någon förebråelse mot mig, mr Grenander?
— Naturligtvis inte, Tom.