— Säger ni det, herr Sirius!
— Om ni inte tar illa upp, herr markis... jag har ett förslag...
— Nåväl!
— Det är ju bara en formalitet... Vad säger ni, herr markis, om jag skulle representera señoritans pappa?
Adorée ryckte till. Men don Ramon nickade, tämligen ointresserad.
— Må göra, herr Sirius, hela saken är ju, som ni riktigt anmärker, bara en formalitet.
Därpå vinkade han med handen:
— Ni är en trogen tjänare, herr Sirius. Er belöning skall inte utebli. Men lämna oss nu ensamma.
Och sekreteraren gick, själaglad. Ty nu hade han tagit ut hämnd för det skratt, med vilket Adorée Villanueva i barnslig obetänksamhet uttryckt sin tanke om färgen på hans hår.