— Anser du Kreditbankens aktier säkra? Men varför frågar du det? Hotas vi av krig och örlog?
— Inte precis vi.
— Men jag?
Kerman nickade.
— Kanske.
Just då ringde en av telefonerna i redaktionssekreterarrummet, och Kerman försvann med en hastighet, som han lyckats göra oberoende av en i tämligen stark tillväxt stadd korpulens.
Varför neka att Kermans dunkla tal väckt min nyfikenhet? Vad menade han? Och vad bar Ilmer i skölden?
Om jag hade mina pengar säkert placerade? Vad kunde detta ha för sammanhang med huvudredaktörens förestående meddelande?
Min för en journalist inte alldeles vanliga ekonomiska situation har mer än en gång givit kamraterna anledning till kommentarer. Själve Ilmer har vid ett tillfälle — trakasserad av journalistikens tusen och en komplikationer — uttalat sin förvåning över, att jag hängde i med tidningsarbete — utan tvingande ekonomiska skäl.