Så långt tanken nådde — intet.
Det, som varit Erik Utbult, den fläkt, som burit hans ande genom livets eviga rymd — likt den lilla kåre, vilken nyss smält hop med nordanvinden över vattnet, hade den försvunnit och gått bort.
Vart?
Och varifrån?
Intet veta vi.
Intet...
BERÄTTELSEN
"Ave, Cesar, morituri te salutant!"
I.
I mörkret lyfte hon trevande sin hand och lade den på sitt bröst för att åtminstone få litet sällskap av sitt eget hjärtas slag och förstå att hon ännu var kvar.