»Det är sant — den kommer som en nysning — utan att man egentligen vet af, att man förkylt sig.»
»Alie då!»
»Så ja, barnet mitt, blif inte stött! Din son är ju när alt kommer omkring inte så olik andra dödliga. Han kan väl också få snufva en gång. Nå, vidare!»
»Det erotiska hör nämligen till ett helt annat område i själen än vänskap, tillgifvenhet, sonlig kärlek och dylikt. Det hvilar mest på motsättningarnas lag. Och därför fruktar jag, att när den modärna kvinnoemancipationen fått göra sitt verk — —»
»Åh, alt bättre och bättre! Små reaktionära snärtar också! Mins tant hur vältaligt han för bara några få veckor sedan talade för kvinnans uppfostran till mannens jämnlike — men det gör ingenting. Vidare i texten! Det här roar mig obeskrifligt!»
Hon kröp upp i soffan närmare intill fru Rode, lade sin arm under hennes och följde med i brefvet, medan hon läste högt.
»När kvinnan blir lika utvecklad, lika reflekterande, räsonnerande och medveten som mannen, så kommer det erotiska, som är det mest säregna i kärlekens natur, att försvinna ur verlden. Kierkegaard har rätt då han säger, att kvinnans väsende är omedelbarhet — det är däri, »das ewig weibliche» egentligen består. Ja, du skulle bara se min Aagot, mamma, så skulle du bättre än om du läste dussintals afhandlingar i detta ämne förstå hvad jag menar. Du skulle se henne med dessa öppna, blå barnaögon, som blicka så undersamma och oskuldsfulla ut i den stora, okända verlden — —»
»Nej, hör!» utbrast Alie och klappade i händerna. »Hur näpet! Aldrig förr har jag vetat att Rikard var barnkär.»
Fru Rode lade handen på hennes mun.
»Tyst, otäcka unge!» sade hon. »Nu får du inte höra ett ord mer, när du hånar så där.»