Det där ansiktet tycker jag, att jag sett förut, sade hon till Rikard. Det är ett intressant utseende. En skald eller vetenskapsman, skulle jag säga. Hvem är det? frågade hon vaktmästaren.
Markis Andrea Serra, prinsens yngre bror, svarade denne.
Densamme som på fotografien? — Ja. — Tänk, Rikard, det är verkligen märkvärdigt. Har du någonsin sett en människa så olik sig vid olika tillfällen. Om den här kan du inte säga, att han jagar efter galanta äfventyr. Jag tror, att han håller på att skrifva ett skaldestycke.
Gärna för mig, sade Rikard. Men har du inte fått nog här än? Jag är rädd Aagot blir otålig.
Kära, rara Rikard, låt mig se på fotografien i det andra rummet en gång till! Detta intresserar mig.
Jag tror du är kär i sagoprinsen, inföll Rikard.
Nej, men han intrigerar mig. Hur kan man ha två så olika ansikten.
Följande morgon omtalade Alie, att hon drömt om »sagoprinsen» hela natten.
Minsann är inte Alie kär i honom, sade Rikard till Aagot. Hon tänker på honom både natt och dag.
Ja, sade Alie skrattande. Om jag någon gång skulle bli kär skulle det vara i en person, som jag visste, att jag aldrig finge se i verkligheten.