Sjelf nu Pohjolas värdinna
Rustar Pohjas båt i ordning.
Tacklar upp ett örlogsfartyg,
Radar männer uti skeppet,
Liksom knipan sina ungar,
Årtan sina foster ordnar.
Ställer hundra män att staka,
Tusen till att åror sköta,
Hundra män förutan klingor,
Tusen svärdbeklädde kämpar.
Hissar sedan upp ett segel,
Som ett utsträckt moln att skåda,
Ger sig så åstad och skyndar
Att förfölja Wäinämöinen.
Gamle trygge Wäinämöinen,
Som på blåa hafvet styrde,
Höjde nu sin röst och sade,
Talade med dessa orden:
"O du Lempi-son, den muntre,
Du bland mina vänner ypperst!
Stig i toppen utaf masten,
Klättra opp på skeppets råstång,
Se åt öster, se åt vester.
Speja vidt kring Pohjas stränder."
Det är muntre Lemminkäinen —
Städse redo och benägen
Att ett gifvet värf förrätta —
Steg i toppen utaf masten,
Klättrade i skeppets råstång.
Ser åt öster, ser åt vester,
Spejar vidt kring Pohjas stränder,
Yttrar så ett ord och säger:
"Asparna af hökar hvimla,
Björkarna af örnar skymmas."
Sade gamle Wäinämöinen:
"Monne du ej osannt talar?
Icke må de hökar vara,
Icke fläckbeströdda örnar,
Männer äro de från Pohja,
Speja noga andra gången."
Spejar noga andra gången,
Yttrar så ett ord och säger:
"Der en sky från norr sig böjer,
Från nordvest en molnkant stiger."
Sade gamle Wäinämöinen:
"Monne du ej osannt talar?
Icke lär en sky det vara,
Ej en molnkant, som sig böjer;
Det ett fartyg är i segel,
Speja noga tredje gången."
Spejade den tredje gången,
Yttrar så ett ord och säger:
"O du gamle Wäinämöinen!
Der nu kommer Pohja-båten,
Hundraroddar-skeppet stampar,
Hundra karlar stå och staka,
Tusen män vid åror sitta;
Hundra karlar sakna klingor,
Tusen bära svärd vid sidan."
Nu den gamle Wäinämöinen
Rena sanningen försporde,
Hörde obestridlig talan,
Yttrar så ett ord och säger:
"Ro nu på, du Ilmarinen,
Ro du muntre Lemminkäinen,
Ron J alla här i båten!"
Rodde smeden Ilmarinen,
Rodde muntre Lemminkäinen,
Rodde alla uti båten,
Men ej skrider trädstams-skeppet,
Wäinö-båten går ej framåt.
Nu den gamle Wäinämöinen
Märker ofärd honom hota,
Nödens dag förhanden vara,
Börjar tänka och begrunda,
Hur att vara, hur att lefva,
Yttrar så ett ord och säger:
"Bot jag finner än mot detta,
Mins en konst, ett medel känner."