"Flicka, var ej alls bekymrad,
Frukt utaf din moder, sörj ej,
Gå i boden uppå backen,
Skynda dig, spring ut på gården.
Bodar tre på backen finnas,
Öppna allrabästa boden;
När dig der ett år af smöret,
Mer än andra blir du frodig;
Lef af kött det andra året,
Mer än andra blir du liflig;
Ät piroger tredje året,
Mer än andra blir du vacker.
Der står kista uppå kista,
Ena skrinet vid det andra,
Öppna allrabästa kistan,
Lyfta upp det granna locket.
Gyllne gördlar sex der finnas,
Finnas sju blå kjortlar äfven.
Kläd uppå dig allt det bästa,
Tag det grannaste om halsen,
På ditt bröst det prydligaste,
Det mest lysande på kroppen."
Flickan går så bort och gråter,
Kommer snyftande på gården,
Gråter aftnarna i fönstret,
Morgnarna på bodens tröskel,
Hela dagar uppå gården,
Månader vid tågens öppning.
Höjde nu sin röst och sade,
Talade med dessa orden:
"Också jag var icke fordom
Svartare än andra flickor,
Blekare än vattnets fiskar,
Blef nu svartare än andra,
Blekare än vattnets fiskar."
Modren gick att henne skåda,
Sedan trenne nätter vikit:
"Hvarför gråter du, min flicka,
Klagar tidigt födda dotter?"
"Har jag icke skäl att gråta,
Sorger, hvilka tårar pressa?
Derför gråter jag, o moder!
Ville ej till gubben komma,
För att den utgamle värna,
För att stöda skröplig gubbe,
Hafva vård om ugnens granne.
Hellre ginge jag i hafvet,
Djupt inunder vida fjärdar,
För att blifva sikens syster,
Fiskens syster uti hafvet.
Godt ju är i hafvet vistas
och att bo inunder böljan,
Att som sikens syster lefva,
Fiskens syster uti vattnet.
Ansigtet der siken tvättar
Och af gäddan kammas håret."
Går i boden uppå backen,
Kommer gråtande på gården.
Bodar tre på backen finnas,
Öppnar allrabästa boden.
Der fanns kista uppå kista,
Ena skrinet vid det andra,
Hon slog upp den bästa kistan,
Granna locket klang och uppfor;
Fann deri sex gyllne gördlar,
Fann der äfven sju blå kjortlar.
Fäste guld uppå sitt änne
Silfver-prydnader i håret,
Blåa band uppå sin panna,
Röda trådar kring sitt hufvud,
Klädde på sig allt det bästa,
Tog det grannaste om halsen.
På sitt bröst det prydligaste,
Det mest lysande på kroppen.
Derpå ilar hon i hafvet,
Djupt inunder vida fjärdar,
För att blifva sikens syster,
Fiskens syster uti vattnet.
Kom så modren uti boden,
Sedan trenne nätter vikit:
"O hvart är min flicka svunnen?
Dött har nu min stackars flicka,
Hon har gått i våta hafvet,
Djupt inunder vida fjärdar,
För att blifva sikens syster,
Fiskens syster uti vattnet;
Sikarna sin syster äta
Och sin frände vattnets fiskar."
Började så modren gråta,
Gjuta ut sin tårekälla,
Göt en tår och göt en annan,
Vattnet rann i strida tårar
Uppå byn, den tårbestänkta,
Uppå anletet, det fagra,
Rann på arma modrens kinder.
Göt en tår och göt en annan,
Vattnet rann i strida tårar
Öfver arma modrens kinder,
Ned på det beprydda bröstet.
Göt en tår och göt en annan,
Vattnet rann i strida tårar
Öfver det beprydda bröstet,
Ned på fina klädningsfållar.
Göt en tår och göt en annan,
Vattnet rann i strida tårar
Öfver fina klädningsfållar,
Ned på strumporna af silke.