Mariatta, vackra barnet,
Går nu att beskåda bäret,
Röda lingonbäret plocka,
Fann ett litet bär på backen,
Fann ett lingon uppå heden:
"Formen af ett bär det äger,
Är till sin natur ett lingon,
Men jag når det ej från marken,
Når ej heller ifrån trädet."
Ryckte upp en stör från fältet,
Dermed lingon-bäret nedtog.
Bäret faller ned på backen,
Stadnar sedan uppå backen.
"Stig, o bär, på mina fållar!"
Bäret steg på hennes fållar.
"Stig, o bär, uppå min gördel!"
Bäret steg på hennes gördel.
"Stig, o bär, nu uppå bröstet!"
Bäret steg så uppå bröstet.
"Stig, o bär, på mina läppar!"
Bäret steg på bennes läppar,
Steg från läpparna på tungan,
Steg från tungan in i halsen,
Sjönk så ned i bennes mage.
Mariatta, vackra barnet,
Blef nu hafvande af bäret,
Af ett lingon-bär befruktad,
Och hon börjar så att frodas.
Bar ett foster i sitt sköte,
Bar det med besvär och plåga,
Nio månader till ända
Och den tionde till hälften.
På den tionde så händer,
Att hon röner qvinnors plåga,
Känner värk uti sitt sköte,
Finner fostret sig besvära.
Började nu Mariatta
Eftertänka och begrunda,
Hvart hon månde sig begifva,
Hvadan bad åt sig begära.
Yttrade ett ord och sade:
"Piltti, du min lilla tärna!
Gå nu hän till Sariola,
För att bad i byn begära,
Der den svaga finge lättnad,
Den betryckta hjelp och bistånd,"
Piltti, minst bland hennes tärnor,
Den bland tjenstehjonen bästa,
God och villig till att tjena,
Skyndsamt lydig hvar befallning,
Samlade sin klädnings fållar,
Bar dem upp med sina händer,
Sprang så hän med största snabbhet,
Kom till fule Rodes' stuga.