Örnen med de starka jernklor
Tredje gången än försöker;
Lyckades nu hugga säkert,
Högg med sina klor i fisken.
Fick så gäddan uti klorna
Vatten-banden uti näfven;
Lyftar så den stora gäddan
Drager vattnets djur, det starka,
Ifrån flodens djupa böljor
På det klara vattnets yta.
Lyftar gäddan högre uppåt,
Höjer ännu derutöfver,
Upp på ollon-ekens grenar,
Uti breda tallens krona.
För så gäddan högre uppåt,
Lyftar fisken ifrån trädet
Upp till långa molnets ända,
Randen af den långa bågen.
Skyar rördes, himlar hveno,
Luftens lock i lutning bragtes,
Sönder brast för Ukko bågen
Och behornad spets för Månen.
Fick så smeden Ilmarinen
Stora, fjällbelagda gäddan,
Rörliga och feta fisken
Ifrån Tuoni-flodens böljor,
Ifrån Manala, det låga.
Vattnet liknade ej vatten
För de fjäll, som gäddan lemnat,
Luften såsom luft ej kändes
För de fjädrar, örnen bortfällt.
Derpå smeden Ilmarinen
Drager fram sin knif ur slidan,
För att gäddans hufvud lösa
Och dess mage sönderklyfva;
Smakar sedan sjelf på fisken
Och dess bröstben skär i stycken.
Skär så af dess hela hufvud
Och till Pohja-stugan förde
Som en gåfva åt sin svärmor,
Tog till orda då och sade:
"Det för alla tider dugde
Till en stol i Pohja-stugan."
Derpå smeden Ilmarinen
Yttrade ett ord och sade:
"Plöjt jag har nu huggorms-åkrar,
Ormuppfylda fält jag omvändt,
Betslat vargar uti skogen,
Tyglat björnar uppå fältet.
Stora gäddor har jag fångat,
Rörliga och feta fiskar
Ifrån Tuoni-flodens böljor,
Ifrån Manala, det låga.
Är nu redo mön, för den jag
Vakat har och skulle vaka?"
Sade Pohjolas värdinna:
"Illa du dig ock betedde,
När du fiskens hufvud afskar,
Gäddans mage sönderklyfde
Och dess bröstben slet i stycken,
Smakade jemväl på köttet."
Dervid smeden Ilmarinen
Sjelf till orda tog och sade:
"Utan fel ej bytet fångas
Äfven ifrån bättre ställen,
Mindre än från Tuoni-elfven,
Ifrån Manala det låga.
Är nu redo mön, för den jag
Vakat har och skulle vaka?"
Sade Pohjolas värdinna:
"Redo flickan är, för den du
Vakat har och skulle vaka.
Sköna jungfrun är nu vunnen,
Såld den hår-beprydda flickan
Bort åt smeden Ilmarinen
Till en dufva invid sidan,
Till en maka för hans lifstid."