Hvad har man väl kunnat hemta
Och hvad allt tillvägabringa
Till det goda Pohjas bröllop,
Sariolas dryckesgille,
För att mätta goda folket,
Ge till mat åt ymnig skara?
Hemtad är en frodig oxe,
Väldig tjur man dit har skaffat.
Oxe växte i Karelen,
Frodades en tjur i Finland,
Oxen var ej af de största,
Icke heller af de minsta,
Tavastland såg svansen flägta,
Hufvudet i Kemi rördes,
En fot i Olonets trampar,
Uppå Turjas fjäll den andra,
Bort vid Wuoksens fors den tredje
Och den fjerde uti Lappland.
Svalan flög en dag på vägen
Oxens båda horn emellan,
Sommar-ekorn lopp en månad
Ifrån svansens ena ända
Utan att den andra hinna,
Måste midt på vägen rasta,
Hvila ut en natt på svansen.
Efter slagtare man söker,
Söker karl att oxen fälla
Ända från det lugna Ryssland,
Ifrån Karjala det sköna,
Ifrån Suomis vida bygder
Och från Sveas djerfva rike,
Som med detta rike tvistar,
Som förföljer detta välde.
Ukko sig beger att slagta,
Palvonen att hornen hålla,
Wirokannas till att skära.
Oxen svänger på sitt hufvud
Och de svarta ögon blänger;
Ukko springer upp i granen,
Palvonen i videt hoppar,
Wirokannas flyr på stubben.
Ukko väsnar ifrån granen,
Palvonen från vide-busken,
Wirokannas ifrån stubben:
"När en annan gång jag kommer
Tör af dig jag få till byte
Kött, som hundra såar fyller,
Blod i båtar sju att tappas
Och af fett sex fulla tunnor."
Men han kom ej mera åter,
Kom ej efter denna resan.
Efter slagtare man söker,
Söker karl att oxen fälla
Ifrån Tuoni-Gudens boning,
Under jorden i Manala,
Söker, men man finner icke,
Letar, men man blir ej varse.
Liten man ur hafvet uppsteg,
Hjelte sig från böljan höjde,
Hjelten är ej af de minsta,
Icke heller af de största:
Upprätt tummes längd han äger,
Har en höjd af trenne fingrar,
Ryms att ligga under skålen,
Ryms att stå inunder sållet.
Skägget räcker fram till knäna,
Ned till hälarna når håret,
Bär på hufvet stenig mössa.
Skor af sten på sina fötter,
Har en gyllne knif i handen.
Silfver-slida vid sin gördel.
Der sin bane oxen träffar,
Finner den, som honom fäller.
Mannen knappt sitt byte märker,
Innan han på nacken rusar,
Trycker tjuren ned på knäna,
Böjer sidan emot marken.
Fick deraf han ymnigt byte?
Blott ett ringa byte fick han:
Köttet hundra såar fyllde,
Korfvens längd var hundra famnar.
Bloden upp sju båtar fyllde,
Och af fett sex tunnor erhölls
För det goda Pohjas bröllop,
Sariolas dryckesgille.
Derpå Pohjolas värdinna
Sjelf till orda tog och sade:
"Hvaraf skola öl vi göra,
Hvaraf må vi spisöl brygga
För det bröllop, som skall firas,
För det gästbud, som skall gifvas?
Ej jag vet, hur spisöl brygges,
Känner icke ölets ursprung."