Humlan susar ifrån trädet,
Vattnet ifrån strömmen sorlar,
Kornet hviskar ifrån åkern:
"När må vi tillsamman komma,
Komma samman och i jäsning?"
Osmotar, som öl bereder,
Skicklig bryggerska af spisöl
Eftersinnar och begrundar:
"Hvad monn deraf kunde blifva,
Ställde grytan jag på elden,
Hade koket till att sjuda?"
Gick att plocka korn ur åkern
Tog sex korn från sädes-axet,
Knoppar sju från humlans stängel,
Öste åtta slefvar vatten,
Ställde grytan uppå elden,
Hade så sitt kok att sjuda.
Stenar hettades en månad,
Vatten kokades en sommar,
Trädrik skog till bränsle öddes —
All den skog en holme frambragt.
Detta nu allt folk betraktar,
Ser och spritter till af undran:
"Hvadan må den röken stiga,
Svinga sig i höga rymden?"
Derifrån den röken stiger,
Svingar sig i höga rymden:
Elden brinner uppå holmen,
Lågan flammar uppå udden,
Alltför liten till en vakteld,
Alltför stor till herdens brasa.
Osmotar, som öl bereder,
Skicklig bryggerska af spisöl
Brygger öl den hela sommarn,
Spisöl vintern om bereder,
Brygger korn-öl och det lägger
I ett käril nyss tillagadt.
Brygdt hon fick omsider ölet,
Men ej fick hon det att jäsa,
Eftersinnar och begrundar,
Yttrar så ett ord och säger:
"Hvad skall härtill nu man hemta,
Hvad skall hit ännu man skaffa,
För att ölet måtte jäsa
Och i skumning drycken komma?"
Pohjas mö, den goda flicka,
Flickan med de nätta fingrar,
Som med snabbhet städse röres,
Som är alltid lätt på foten,
Rörde sig vid golfvets fogning,
Uti stugans midt sig svängde,
Ett och annat der bestyrde
Midt emellan tvenne kittlar.
Ser en sticka uppå golfvet,
Tager stickan opp från golfvet.
Vänder och betraktar stickan:
"Hvad monn deraf kunde blifva
Uti sköna kapos händer,
I den goda jungfruns fingrar?"
För den så i kapos händer,
I den goda jungfruns fingrar.
Kapo gnuggar sina händer,
Gnuggar sina begge händer,
Föddes så en hvit ekorre.