Red i Wäinö-gårdens lunder,
Uppå Kalevalas moar,
Hästen sprang, det led med färden,
Hemmet blef och vägen aftog.
Red så ut på hafvets yta,
På den vida, öppna fjärden.
Icke vätas hingstens hofvar,
Hästens leder fuktas icke.
Var en Lapp med skefva ögon,
Som af gammalt ilska hyste,
Närde agg från fordna dagar
Mot den gamle Wäinämöinen.
Fogade en eldsnabb båge,
Bildade ett ståtligt vapen.
Utaf jern han bågen smider
Och dess rygg af koppar gjuter.
Dem med guld han sedan pryder,
Smyckar omsorgsfullt med silfver;
Får så bågen färdig bildad,
Snabba vapnet sammanfogadt.
Skön var bågen till att skåda
Och dess värde icke ringa.
Der en häst stod bak på ryggen,
Längsmed stocken sprang en fåle,
[Kapo hvilade på bågen]
och vid trissan låg en hare.
Täljer nu en skock af pilar,
Fjädrade på trenne sidor.
Hvarje pil, han färdig täljer,
Blir af sönerna befjädrad
Med små fjädrar utaf svalan
Och med sparfvens lätta vingar.
Hvarmed härdas dessa pilar,
Hvarmed härdas och bestrykas?
Med en ormslås svarta vätskor,
Skarpa ettern af en huggorm.
Hvadan fick han fjäder-snören,
Hvadan strängen till sin båge?
Der han fick sig fjäder-snören,
Der han fick en sträng till bågen:
Ifrån hår af Hiisi-hästen,
Ifrån Lempo-fålens klädnad.
Sedan pilarna man svarfvat
Och med fjädrar dem omgifvit,
Han till fots sin väg beträder,
Vandrar stigande med snabbhet:
Goda bågen under armen,
Kogret pil-uppfyldt på ryggen;
Går till fallet af eld-forssen,
Till den helga flodens hvirfvel.
Spejar morgon, spejar afton,
Spejar hela middagstiden,
Om ej Wäinämöinen komme,
Om ej vattnets vän anlände.
När en dag det åter hände,
Fogade sig någon morgon
Att sin blick han hof mot vester,
Vände hufvudet åt solen,
Såg han gamle Wäinämöinen
På det blåa hafvets yta.
Fattade i eldsnabb båge,
Tog sitt allra skönsta vapen,
Spände så det snabba vapnet,
Drog den starka koppar-bågen
Upp emot det venstra knäet,
Höll i bögeln högra foten.
Grep en pil utur sitt koger,
Fjädrad pil ur djurskinnshölstret;
Tog den rakaste bland pilar,
Valde ut det bästa skaftet.
Skyndsamt nu han bågen spänner,
Vänder den i sina händer;
För till örat eldig båge,
Vid sin högra hand den ställer
För att döda Wäinämöinen,
Vattnets vän om lifvet bringa.