Sade gamle Wäinämöinen:
"Är du Wäinämöinens fartyg,
Må du löpa ifrån stapeln,
Utan att af händer röras,
Utan att med armar skjutas."
Skickligt svarar trädstams-skeppet,
Årfästrika båten talar:
"Löper ej mitt hela slägte,
Ej de andra brödra-båtar,
Utan att af händer röras,
Utan att med armar skjutas."
Sade gamle Wäinämöinen:
"Om jag dig på böljan skjuter,
Monne utan rodd du löper,
Utan årors tillhjelp skrider,
Stryker fram förutan myndning,
Utan vind, som seglet fyller?"
Skickligt svarar trädstams-skeppet,
Årfästrika båten talar:
"Löper ej mitt hela slägte,
Ej de andra brödra-båtar,
Om man dem med rodd ej drifver,
Bringar fram med årors tillhjelp,
Myndar med de smärre åror,
Och om vind ej seglet fyller."
Sade gamle Wäinämöinen:
"Löper du med rodd då drifven,
Om man hjelper till med åror,
Med de smärre åror myndar,
Och om vinden seglet fyller?"
Skickligt svarar trädstams-skeppet,
Årfästrika båten talar:
"Löper ju mitt hela slägte,
Löpa alla brödra-båtar,
Om med rodd de framåt drifvas,
Om man hjelper till med åror,
Med de smärre åror myndar,
Och om vinden seglet fyller."
Gamle trygge Wäinämöinen
Sköt nu båten ut på vattnet,
Qvad sin farkost uppå böljan.
Qvad en sida full med flickor,
Fagra tennbriskprydda flickor,
Unga mör med messingsgördlar,
Ringbeprydda, nätta jungfrur;
Qvad den andra full med fästmän,
Unge män med sträfva lockar,
Sträfva lockar, hårda händer,
Sporrbeprydde, stolte karlar.
Ännu qväder Wäinämöinen
Tofterna i båten fulla
Med en ålderstigen skara,
Med ett slägte, tärdt af tiden; —
Ringa rum för det var öfrigt,
Då han först de unga qvädit.
Sjelf han sätter sig vid rodret.
Ställer sig att styra båten
Uti björkens höjda bakstam,
Stödd emot det krökta styret.
Höjde då sin röst och sade,
Talade med dessa orden:
"Flyt i trädlös trakt, du fartyg,
Lägg till rygga vida fjärdar,
Flyt på hafvet som en bläddra,
Som ett näckrosblad på böljan."