»Vad vet du då, vet du ens vad rucklet här heter», röt Gustav, som nu började bli vid dåligt humör.
»Dä är Lumrebackarna dä här», svarade barnet, utan att visa något tecken till rädsla inför den store mannens vredesutbrott.
Nu hördes rullandet av hjuldon och en hästskjuts kom sakta knogande uppför backen.
»Går den här vägen te Norrköping?» frågade Gustav, då mannen skulle krångla sig förbi bilen.
»Ja, det gör den och den kommer ut på den nya landsvägen strax ve Åby eller Hjorthag vad det heter.»
»Ä vägen mycket svår å backig då?»
»Ja, nog är dä backar, men ingen så svår som den här, förstås.»
»Tack för upplysningen», sade Gustav hövligt, och så rullade vagnen vidare.
Det var således intet tvivel längre om att de befunno sig på rätt väg och Gustav tog nu av sig rocken och beredde sig att med egna krafter skjuta bilen upp för backen.