»Hur långt ä dä dit då?»
»En fjärdingsväg eller så omkring.»
»Är dä möjligt att få låna en cykel på en stund om dä finns nå’n?»
»Dä går välle för sig tänker ja’, men ja’ ska’ tala ve min man först, han kommer hem nu ser ja’.»
Lånet beviljades och Gustav beredde sig att åka.
»Åt vilket håll ska’ ja’ fara då?»
»Samma som ni kom ifrån, dä ä ve vägskälet där den här vägen tar utav från den nya.»
Det lyckades verkligen för Gustav att få en bil ut från Norrköping och sedan han vidtalat mannen i gården att ombesörja den andra bilens upptagning och ställande i förvar, fortsatte de färden, som så när hade kunnat sluta på ett olyckligt sätt.
Framkomna till Norrköping uppsöktes folket, som de skulle hämta och i deras sällskap besågo de sedan stadens utkanter, varefter de på aftonen i samma bil återvände med gästerna och kommo utan vidare missöden tillbaka hem igen. Men Malin begrät förlusten av sin vackra sidenblus, över vilken hon varit så stolt, men som nu var alldeles förstörd.