En söndagseftermiddag då hon och Anna voro lediga och sutto nere vid ån slog hon vad med Anna om att hon skulle kunna skriva ett rim och få det infört i Länstidningen och hennes poetiska ådra frambringade då följande skaldestycke:
Vid bäckens brus
Och skogens sus
Förnöjd och glad jag sitter
Uppå en häll
Förnöjd och säll
Och skild från världens glitter
Jag — — — — —
Här tappade hon tråden, men fann ändå det hela så lyckat att hon fästade upp det med en knappnål i tapeten på väggen över sin säng.