»Men vad i Guds namn, Malin, har hon gjort med barnet?» Malin reste sig vid Hildas tillrop upp från soffan och närmade sig fortfarande samt tagande danssteg på golvet, vilket hon dock genast upphörde med när hon fick se hur allvarlig saken var. Hilda baddade den lillas panna med kallt vatten samt skickade ett av barnen att hämta mig.
Då jag kom tillstädes hade barnet dock hunnit kvickna till. Hilda talade om vad som varit å färde och barnen huru det tillgått och nu var räkenskapens timma slagen för Malin.
Jag hade förut haft överseende med henne då jag insåg hennes oförmåga, och jag hade ämnat se tiden an i tanke att hon skulle kunna lära sig hon som annat folk, fastän jag väl förstod att det lika mycket berodde på olust och hennes uppförande inte heller varit det bästa, ehuru såväl jag som min hustru flera gånger hade låtit det bero, vid saker som vi inom oss kände, att vi inte borde ha tålt. Men allting har ju sina gränser och i detta fall kunde det ha gällt vårt barns liv.
Ganska förbittrad tillsade jag Malin att fortast möjligt packa sig i väg då hon ej längre finge vistas under vårt tak. Hon föll då fullständigt till föga, erkände att hon felat och bad därför om förlåtelse samt lovade bot och bättring om hon finge stanna till månadens slut, då hon, som hon sade, ändå hade tänkt att sluta.
Jag tyckte nu synd om henne, då hon såg verkligt ångerfull ut och då jag icke kände till hennes förhållanden och inte ville att hon skulle komma på bar backe, så lät jag henne stanna till månadens slut mot uttryckligt villkor att hon skulle lägga bort sin lojhet och försöka att göra sitt bästa och uppföra sig väl, vilket hon också lovade.
Jag kände emellertid en viss lättnad och tillfredsställelse över att det dock snart skulle bliva ett slut på detta olidliga tillstånd och det första jag gjorde var att höra mig om efter en annan piga i Malins ställe och jag lyckades också snart att få reda på en som var villig att tillträda tjänsten i början av nästföljande månad.
VIII.
OM EN MARDRÖM OCH EN FNURRA PÅ TRÅDEN, ETT BAKOMTAGET SÄTT ATT BAKA SAMT OM VAD EN KONSTBESYNNERLIG PIGA KAN STÄLLA TILL MED
En strålande härlig solskensdag. Vid Taninge var folket efter intagen frukost var och en på sitt håll i full verksamhet med att utföra dagens arbeten.
Malin hade dock ännu icke slitit sig ur Morfei armar och hon tilläts också att ostörd vila ut, då hon föregående dag ej varit riktigt frisk utan klagat över illamående och huvudvärk.
Det var dock ganska klent beställt med vilan, väl beroende på att hennes fantasi tagit alltför livligt intryck av de senare dagarnas händelser och hennes hjärna arbetade under högtryck, där hon låg och vände och vred sig i sin säng under en skiftande och jagande mardröm om hundar och tjurar och suggor och grisar, som voro stora som elefanter och arga som lejon, vilka anfäktade henne och som hon förgäves sökte undfly. Hon drömde om stormande vattenflöden som räckte henne upp till halsen och hotade att dränka henne, om mungigor som i sicksack hoppade och dansade i luften som åskviggar samt om bilars fall utför hiskliga bråddjup.