»Nej, låt mig baka», inföll Malin ivrigt, »jag har ju inte bakat sedan jag kom hit.»
Hilda såg upp förvånad och glatt överraskad över denna uppriktiga arbetsiver.
»Är Malin kunnig att baka då?» frågade hon så litet försiktigt.
»Ja, låt mig göra det.»
»Gärna, för all del, så går vi och mjölka då, Anna.»
Malin hämtade in det stora degtråget, rörde ihop mjöl och mjölk till en tjock deg samt beredde sig att omedelbart fullfölja arbetet.
»Men vad tänker Malin göra nu», sade Hilda vid återkomsten, i det hon betraktade Malin, som med händerna som degspade börjat ösa upp degen på köksbordet efter att på detsamma först ha strött ut ett tjockt lager med mjöl.
»Jag tänker baka nu på en gång», svarade Malin, som inte ville försaka nöjet att sälja tupparna.
»Men vi skall ju inte baka förrän i mår’on», sade Hilda. »Malin skulle ju bara färska på jästen och degen måste ju jäsa. För resten så brukar vi använda bakskivan att lägga upp degen på.»
»Jaså», svarade Malin liksom urskuldande, »jag glömde att lägga i jäst men den kan jag ju knåda in sedan.»