[7] Se uttalanden av O. Hynninen, anförda av Aspelin-Haapkylä i majhäftet av "Aika" 1911.
[8] Se not 6.
[9] Först i "Suomalaisen kirjallisuuden vaiheet", utgiven efter Julius Krohns död av hans son Kaarle Krohn, offentliggöras hans värdefulla observationer över "Seitsemän veljestä".
[10] I "Ateneums" Kivi-häfte 1901 har Otto Manninen översatt ett fragment ur "Seitsemän veljestä" samt dikterna "Härkä-Tuomo" och "Ikävyys". "Yö ja päivä" utkom under rubriken "Dag och Natt" som bihang till "Åbo Posten" 1878.
[11] Se Aspelin-Haapkylä, januarihäftet av "Aika" 1911.
[12] Kivis tidsuppgifter beträffande detta äventyr motsäga varandra. "Tredje dagens sol närmade sig redan sin nedgång", heter det på s. 321, men i början av kapitlet betecknas samma dag som den fjärde av brödernas vistelse på stenen.
[13] Vid bedömandet av detta drag i "Seitsemän veljestä" bör märkas icke blott att Runeberg, jämförd med Kivi, starkt idealiserar allmogelivet utan även att romanen utspelas i en sydtavastländsk (eller om man så vill, nyländsk) social miljö. Kivis hemtrakt var inget Saarijärvi. En allmogeskildring av hans hand, som skulle tillfredsställt en blind Runebergdyrkans fordringar, var ur alla synpunkter utesluten.
[14] Man har diskuterat, huruvida romanens tyngdpunkt ligger i brödernas fåfänga försök "att frigöra sig från samhällsbanden och samhällsordningen" (Aspelin-Haapkylä i "Aika" jan. 1911 s. 9) eller i deras utveckling "från råhet till civilisation, från inbillad frihet till verklig, från nomadliv till samhällsliv" (Tarkiainen, Seitsemän veljestä, s. 52 jämf. med s. 88). Jag förstår ej, att dessa synpunkter i minsta mån kunna anses utesluta varandra. Visserligen bildar brödernas revolt mot samhällsordningen det centrala i händelseförloppet, men stridens resultat blir just deras egen utveckling "från råhet till civilisation" o. s. v. Böra då icke denna samhällsseger och denna individuella utveckling betraktas som tvänne jämnställda huvudmoment, ömsesidigt betingade varandra?
Julius Krohn uppfattar "brödernas uppfostran i livets hårda skola" såsom det centrala i verket. ("Suomalaisen kirjallisuuden vaiheet" s. 438). I sitt tal vid avtäckningen av Kivis gravvård i maj 1877 yttrade F. Perander, att skalden i "Seitsemän veljestä" visar, "hur som en frukt av arbetet en ståtlig finsk gård reser sig i ödemarken, samtidigt som civilisationen utvecklas ur råheten". "Arbetets pris och ära", säger Perander, "är i detta verk den egentliga kärnan". ("Kaikuja Hämeestä" III).
[15] Se Albin Lönnbeck, Studier i finska vitterheten efter 1830 s. 52., och även Krohn, Suomalaisen kirjallisuuden vaiheet s. 437, där amärkningar göras mot romanens vidlyftighet.