Hon.
O, sluta, hör mig, och tro mig nu: du aldrig lyckliggör mig! Jag trott mig älska dig — ett ögonblick. Jag trott mig älska många. Du har rätt: jag kunde gå mitt hela liv kring jorden på spaning efter soln jag aldrig fick. När först vi möttes, var jag vårligt lätt till sinnes. Ångarn bar oss bort från norden med rökens vimplar över havet flygande och skrovet timme efter timme smygande i sjöarna, som om dess stäv av stål sin fåra plöjt mot något hemligt mål.
Och målet, det var du! Vårt mötes första stunder och vandringen mot plagens skymningsunder! Det var den första lyckovägens slag, den första natten på vår första dag.
Han.
Och nu? Mot andra mål? Lik böljan, fångar du stjärnans bild och mot den nästa flyr. Lik stigen över ökenhavets döda, förbrända dyningar, du ständigt styr mot nya vidders nya solnedgångar, allt mera snabba och allt mera röda. Men aldrig skall din sällhets kust du nå. Din kvinnosjäl dig kuvar sist ändå. I varje kvinnas längtan susar hägnet, det hemomgärdande, med gyllenrägnet. Ett hem, där ditt bekymmer anförtros åt en, blott en, — där lågan smyckar veden med dina drömmars kronor, — fönstrets ros strör doft av frid — säg, bor ej där ett eden?
Hon.
För mig är detta eden luft, lik hägringen. Bli orden verklighet — då flyktar fägringen. I himlarna är eden. En och var, som blott har vingen, själens vinge, kvar, kan någon strand av någon himmel hinna. Tro blott, att allt, som är och blir och var, vart skapat av en vis och allgod far, och strax i altarljusens lågor brinna ditt edens solar! Strö blott ut ditt liv som plockad blom till blåstens tidsfördriv och tro på slösandets lycksalighet! Bränn dina skepp! Var vandringsman, poet, och fattig, biltog! Var en stavkarls like! Drick ödets skål på brädden av ett dike, och kring dess pölar blommar edens rike!
Han.
Du glömt vårt samtals utgångspunkt. Nåväl! Just dig blev skänkt en flyktbenådad själ. En prunkande kaskad av gnistor är den, ett fall av blommor, mörka, vällusttunga, och dock ibland så vit som bortom fjärden den unga häggens första blomsterklunga. Din själ en lustgård är.
Hon.