*
Märit behövde inte söka länge efter ekipaget från Ödele. Kusken stod redan i grått livré framför stationshuset med all sin kraft tyglande en medelålders grålle, vilken vid åsynen av ett växlande lok alldeles tycktes glömma sin ålders värdighet.
Sedan hästen något lugnat sig, fick flickan för en stund ta tyglarna, medan kusken sävligt knallade sig ut efter koffert och väskor och i många och långa repriser stuvade fast dem bakpå den höga vagnen.
– Så kör vi la då, avgjorde han därpå oväntat, och efter en herrgårdsklatsch med den nötta piskan skramlade ekipaget tillbaka över bron.
Nyfiket såg sig Märit ännu en gång om efter ledighetsmetaren, men han var försvunnen.
Med ett öronbedövande dån rullade de vidare in på Storgatans kullerstenar. Gatan låg halvtom och grinade i solgasset med två ojämna husrader. Endast skvallerspeglarna blixtrade konkavt och berättade så, att de höllo på att trilla i gatan, att nu var den nya guvernanten på väg till Ödele herrgård.
Guvernant – det var i stil med staden. Hur hade hon kommit därhän?
När Märit Grahn lyckligen genomlupit backfischåldern utan att vare sig finna »den stora lyckan» eller dö, vilket är de enda alternativ genomsnittsflickor i de första tonåren på allvar kunna tänka sig, hade hennes förståndiga fader föreslagit, att hon tills vidare skulle försöka med något mera jordiskt. Och eftersom hon ännu icke kände håg för något särskilt blev hon lärarinna, just precis därför, att det var det enda, som hon säkert visste, att hon på inga villkor ville bli. – Hon var ju också så ung.
Men efter att några år motsträvigt ha manglats mellan det pedagogiska vetandets alla kavlar, upptäckte Märit plötsligt en dag, att hon verkligen hade ett eget jag och en egen vilja. Detta jag var dock ännu så främmande för henne, att hon beslöt att resa till någon lugn plats för att närmare bekanta sig med det. Hon valde Ödele för det ensamma namnets skull. Där skulle hon nu under långa promenader och ensamma stunder söka lära känna den verkliga Märit och hennes framtida öde.
Guvernant, vad det lät snusförnuftigt eftersinnande och rofyllt! Säkerligen skulle hon få god tid att åtminstone fundera ut en annan levnadsbana, som hon bättre trivdes med.