– Varför skulle jag inte kunna gifta om mig, återtog han därpå hetsigt. Säg, varför skulle jag inte kunna det?
– Det är väl ingen, som hindrar patron, kan jag tro, sade Märit förstrött.
– Tack, lilla pullan, det skall hon inte ångra, sade patronen rörd och gjorde otympliga försök att lägga armen om Märits hals. Men pälsen var lyckligtvis för trång.
– Vad i herrans namn menar patron? flämtade Märit.
– Vill hon inte bli en mor – – för – – för gamle patron? Nej, nej, fru menar jag.
– Nu pratar patron det han inte menar, sade Märit kort och kröp längst bort i sitt hörn.
– Menar – – varför skulle jag inte mena det? Gamle patron är inte högfärdig, det vet du, Märit. Rider hon inte som en hel karl, kanske, sen Karlsson fick hand om henne? Och hon tycker nog om barnen och gamle patron börjar bli gammal och vill ha ungarna hemma och inte byta guvernant mer.
– Tack för anbudet, men jag tror vi skola tänka på saken till i morgon! – Men är det inte Fix, som skäller, lyckades Märit äntligen avleda patronens tankar.
Fix var taxhyndan, som var ute och tjuvjagade.
Och innan hunden var infångad i mörkret och vederbörligen avstraffad, hade patronen glömt alla eldiga giftastankar.