“Med er tillåtelse intager jag nu platsen vid er sida“, sade Cambon, i det han raskt hoppade in i vagnen och satte sig bredvid den okända.
“Har ni varit så god och låst till vagnsdörren?“ frågade hon.
“Ja, men det var öfverflödigt, hör jag, ty man låser just nu igen den utanför.“
“Det är kusken.“
“Det var en artig kusk, min nådiga!“
“Såå?“
“Nu är vagnen i kuskens händer och jag är i edra“, sade Cambon muntert.
“I mina?“
“Ja visst.“
“Hm, hm! ... vi få väl se.“