“Det tror jag också, ty historien är mycket gammal, och man har till och med skrifvit volymer derom ... Men vet ni hvad jag svarade den rika damen i Chaussée d’Antin?“
“Ni tillrättavisade henne skarpt, icke sant?“
“Nej, jag sade till henne blott dessa ord: Ni är orleanist! ... och jag sade det af samma skäl som jag nyss sade till er: Ni är legitimist!“
“Och ni är diplomat, min herre! ... Men till hvilken af de begge historierna sätter ni det största förtroendet, om jag får fråga?“
“Madame, jag är republikan!“ svarade Cambon med värma; “jag bekymrar mig föga om de skandaler, som den ena kungliga grenen skakar ned öfver den andra ... I mina ögon äro alla prinsar lika oäkta, när frågan gäller att leda ett folks öden, när frågan är att styra ett land!“
“Ah! ni är verkligen sublim till och med i er villfarelse!“ utlät sig den sköna, i det hon eldigt tryckte hans hand.
Sonen af södern kände hela sin varelse brinna under denna handtryckning; men han drog ej sin hand tillbaka. Det är förvånande hvad man i söder lätt vänjer sig vid den allra starkaste hetta.
“Men för all del“, återtog hon, “låtom oss lemna politiken! den är för qvinnans boudoir hvad nordanvinden är för blomsterrabatten ... Ni yttrade nyss något missnöje med den maskerad man bjudit er på, och jag lofvade er en förklaring ... Lyssna med uppmärksamhet, ty jag bedyrar er, min vän, att det icke är många jag skulle bevärdiga med en förklaring öfver mitt handlingssätt.“
“Jag är mycket tacksam för er godhet“, sade Cambon med sammanpressad andedrägt, ty den der handen, den der lilla mjuka handen blef allt varmare och varmare.
“När ett fruntimmer fäster en mask vid sitt ansigte“, började hon, “är det antingen derför att hon vill dölja fula anletsdrag, eller också för inre, ehuru kanske ännu vigtigare skäl ... För att lugna er, ber jag er vara öfvertygad om att det förra här icke är förhållandet“, tillade hon med ett leende nog mäktigt att öfvertyga den störste tviflare; “det beror af er sjelf, huruvida ni i en framtid, hvilken kanske icke är så långt aflägsen, får se det ansigte, som nu nödgas dölja sig för er.“