“Hvem hotar henne? hvarför hotas hon? och hvaruti består denna fara?“
Dessa frågor, nästan på en gång gjorda, röjde vida mer än vanlig nyfikenhet. Också kunde Cambon icke underlåta att ånyo fästa ett par ifrigt forskande blickar på sin värdinna.
“Ni vill icke säga hvaruti denna fara består?“ fortfor hon med förökad häftighet.
Armand teg, ty han var i denna stund mera öga än öra.
“Denna fara är då helt ny?“ återtog hon.
“Nej, den är gammal ... den är redan af två års ålder.“
“Två år, säger ni? ... Och hon är likväl i okunnighet derom, efter hvad ni påstår?“
“Ja, det var först för åtta dagar sedan som den började stiga från plan till verklighet.“
“Åtta dagar? ... Och det var i Jardin des Plantes som den först började bli verklig?“
“Ja.“