“Ni har ingenting att frukta, min vän!“ sade hon småleende emot honom.
“Jag är orolig blott för er skull, madame!“ yttrade Armand.
“Enfaldiga barn!“ svarade hon.
I detsamma hördes en knackning på samma dörr.
“Det är jag, madame!“ ljöd utanför samma röst som nyss; “hertigen väntar i salongen.“
Damen närmade sig dörren och vidrörde en rigel, hvarefter dörren öppnades och ett fruntimmer inträdde, i hvilket Cambon igenkände sin ledsagerska.
“Har du haft masken på dig inför hertigen?“ frågade ställets herskarinna.
“Nej, jag tog den på, nu när jag gick in, ty jag trodde att ...“
“Det är onödigt, Denise; vi äro begge förrådda, som du ser“, sade hon skrattande.
Denise demaskerade sig, så att Cambon äfven hade för sina ögon det andra fruntimret i Jardin des Plantes.