“Hvad behagas?“
“Som jag säger ... De bo icke tillsammans och träffas likväl dagligen ... den person, hvilken markisinnan i detta ögonblick talar med i salongen, är ingen annan än hennes man.“
“Hertigen?“
“Ja, hertigen är markisinnans man.“
“Men hvarför kallar man ej då markisinnan för hertiginna? ... Legitimisterne äro räddare om titlarne än om själen.“
“Emedan ingen vet att de äro gifta, utom presten, som vigt dem, och jag, som först för en timme sedan fick veta det, ehuru ej af dem sjelfva.“
“De äro då hemligt gifta?“
“Ja, och det måste ha skett uti Italien, dit de för två år sedan åtföljdes och der markisinnan vistades två år, men hertigen blott ett.“
“Han reser ifrån sin hustru, och det var mycket illa och straffvärdt af honom ... Hon reser efter honom för att uppfylla sin pligt såsom maka, och deraf slutar jag att felet icke är å hennes sida.“