“Nej, det är i venstra ... hon, som har den der baron Saint-Bris i släptåg.“
“Aha, ni menar markisinnan d’Estelle“, sade Cambon fullkomligt lugnad.
“Jaså, det är en markisinna ... jag kunde väl tro att det var något ditåt.“
“Men hvad är baron S:t-Bris för en?“ frågade Armand i sin ordning.
“Herrn med mustascherna, pipskägget och de många ordnarna, han som har sin plats bredvid markisinnan, han bor i Hôtel de Bade vid Boulevard des Italiens ... han har de vackraste hästar i Paris och louisd’orer, så att han kunde köpa hela boulevarden ... de strömma hit nu som bäst alla rika odågor från provinserna ... Men så mycket bättre ... ju flere bär, desto mer att sylta.“
Armand betraktade närmare sin granne, men han hade icke förut sett honom, hvilket icke förvånade vår hjelte, som alltför väl visste att det i Paris funnes flere demokratiska sektioner än hans.
“Då känner ni kanske också den andre riddaren?“ frågade Armand.
“Hvem?“
“Han som sitter bredvid baron S:t-Bris.“
“Jaså, den der med trubbiga näsan och aflånga ögonen?“