“Och mademoiselle skulle ha köpt messingskedjor?“ förvånade sig kammarjungfrun.
“Det tyckes öfverraska er mera än den fara, som hotar er herskarinna.“
“Min gud! ni säger det der med en ton, som ...“
“Som är sjelfva alvaret ... Jag ber er tro, att det så är ... Men, förlåt, jag har mycket brådtom.“
“Det kan väl icke vara er mening att nu genast få företräde hos mademoiselle?“
“Har jag då uttryckt mig så otydligt? ... Nu genast, nu på ögonblicket måste jag träffa henne.“
“Men hon tar aldrig emot före klockan tolf“, bedyrade kammarjungfrun.
“I dag måste hon taga emot klockan tio ... Ack, min gud, hon är redan en qvart till elfva!“
“Men mademoiselle har ännu icke gjort sin toalett.“
“Då måste hon genast göra den ... för öfrigt behöfves det ingen stor toalett, för att emottaga en menniska, som säljer messingskedjor.“