“Jag försäkrar er att jag icke bäfvar för något.“
“Det bevisar godt samvete.“
“Icke alltid ... det finns nog onda samveten som icke heller bäfva för något.“
“En dylik tro har religionen icke ingifvit er, min son.“
“Icke religionen, men vissa af dess prester.“
“Jaså ... farväl, min son!“
“Farväl, min far!“
Derefter aflägsnade sig Armand, fortsättande sin väg. Men hastigt föll det honom något in, och han stannade, vändande sig om.
Då tyckte han sig märka att konturerna af en mörk kropp uppenbarade sig genom den tjocka, men likväl ljusa dimman och att dessa konturer allt mera närmade sig, utan att Armand kunde höra några steg. Han tog derför sitt parti och gick rakt på skuggan.
Hastigt och med ett rop af öfverraskning stötte han ånyo på sin granne, hvilken syntes ännu mera öfverraskad af detta nya möte.