“Er naturligtvis ... jag tyckte till och med att det var två.“
“Två? ... ni säger, att det var två betjenter som väntade på mig?“
“På hvem skulle de annars vänta?“
“När såg ni dem?“ frågade Armand, som nu började bli uppmärksam.
“Jag var för en stund sedan nere i porten och öppnade den.“
“Och då såg ni?“
“Två personer, som stodo utanför och dem jag ej kände.“
“Och desse sade att de voro mina betjenter?“
“Nej, och icke heller hann jag fråga dem, ty de drogo sig hastigt tillbaka ... Men jag tog för gifvet att ...“
“De drogo sig tillbaka, säger ni?“