“Det är obegripligt att man icke svarar“, menade portvaktaren.
“Kan ni begära att man skall höra i en sådan dimma?“ yttrade Armand.
Portvaktaren såg förvånad på vår hjelte, ty han hade aldrig förut hört att dimman lägger sig på örhinnorna.
“Nyckeln passar icke, jag har tagit orätt nyckel“, sade Armand; “men det gör ingenting ... Var god och lägg er på fyra fötter.“
“Hvad!“ ropade portvaktaren, “skall jag lägga mig ...“
“På fyra fötter!“
“Fyra fötter? ... men, monseigneur ...“
“Begriper ni då icke att jag måste stiga på er rygg, för att kunna komma upp på muren?“
“Visserligen är det beqvämare ... men ... men, monseigneur ...“
“Se så, låt det gå fort nu bara“, befalde monseigneur, tryckande ned portvaktaren mot marken.