“Honom som jag hjelpte öfver trädgårdsmuren och som jag låg på fyra fötter ...“
“Har då karlen förlorat förståndet!“ ropade markisinnan.
“Kan ni då icke säga hvad det är för en monseigneur ni menar?“ frågade baronen.
“Samma monseigneur som för en stund sedan var uppe hos markisinnan“, svarade portvaktaren.
“Har någon monseigneur sökt mig i dag?“ frågade markisinnan betjenten.
“Icke det jag vet, madame“, svarade betjenten, “så framt inte ...“
“Ja, det var just ni som sade att det var en monseigneur“, inföll portvaktaren, vändande sig till betjenten; “ni sade det åt min hustru dernere i portgången ... Hvar hittade ni det der cigarrfodralet med silfverstommen och guldstifterna?“
“Tig!“ befallde markisinnan sin outtröttlige portvaktare, “tala ni, Gaudin! hvad betyder allt det här? hvem menar han med monseigneur?“
“Jag tror nästan att han menar den der unge mannen, som nyss gick härifrån“, svarade betjenten.
“Hvad för slag! ... den unge arbetaren! ... Är det honom ni kallar för monseigneur?“ frågade markisinnan skrattande.