HERSKARINNAN: Snabbare än blixten ... bra, bra!
DENISE: Ryckte er från buren just i detsamma lejonet ämnade hugga sin tand i ert ansigte, i det skönaste ansigte, som ...
HERSKARINNAN: Förträffligt! ... du skall ej glömma mitt ansigte i dina romaner.
DENISE: Men lejonet hade med ramen fattat tag i er klädning ... O, det var rysligt!
HERSKARINNAN: Min vackra, nya sidenklädning, madame Barenne’s mästerstycke ... Men du bör icke sörja deröfver, Denise ... denna tillökning i din toalett skall nedslå modet på alla dina rivaler på la Salle Valentine!
DENISE (kyssande sin herskarinnas hand): Ack, madame! hvad ni är god, englagod! ... hur skall jag någonsin kunna visa min tacksamhet! ... och denna vackra, denna dyrbara klädning får jag verkligen?
HERSKARINNAN: Ja, men gå icke lejonen för nära ... de der herrarne taga souvenirer på ett sätt, som verkligen derangerar oss ... Men du har säkert icke slutat din vackra historia ... eller är garneringens afslitning detsamma som upplösningen af romanen?
DENISE: När lejonet afslitit garneringen, föll den unga mannen baklänges på stengolfvet.
HERSKARINNAN: Och jag med naturligtvis, efter jag ej följde med garneringen?
DENISE: Ja, madame!