“Och hvad drömde ni?“
“Att jag hoppade öfver Seinen, förbi Pont Neuf och Henrik den fjerdes stod.“
“Hoppade öfver Seinen?“
“Ja, du hör nog att det bara var en dröm“, sade fadern, småleende betraktande sina träben; “men jag tyckte att Seinen var röd som af blod och att Henrik den fjerdes stod var genomskinlig som en skugga ... Jag minnes också ganska väl hvarför jag gjorde det vådliga skuttet ... Jag tyckte nämligen att din mor, min beskedliga blåögda Marie, stod på andra sidan floden och vinkade mig.“
“Och ni talade äfven med min mor?“
“Hon tilltalade mig, i det hon pekade på den röda floden: “Akta, att ej vår lille Armand faller i röda floden, ty den som faller deri, kommer aldrig till stranden“; så talade hon, och jag hörde det så tydligt som jag nu hör dig.“
“Ja, det var en besynnerlig dröm.“
“Men detta är likväl ej hvad som mest förefaller mig besynnerligt.“
“Och det är?“
“Att jag för många år sedan hade ungefär samma dröm ... det var natten emellan den 25 och 26 Juli 1830?“