“Och du är fullkomligt säker på alla dessa trehundra?“
“Lika säker som på mig sjelf.“
“Och de äro alla vid din ålder?“
“Jag har strängt följt ert råd, min far ... de äro alla vid min ålder.“
“Bra! vid den åldern är man ej förrädare ... Ynglingen och gubben förråda aldrig, ty den förre har allt att hoppas af lifvet och den sednare intet ... Medelåldern är farligast, icke blott derför att den hyser afund till den förre och förakt för den sednare, utan derför att den funnit att mycket, ja kanske det mesta af hvad den hoppats, icke mött honom på den raka vägen, till följd hvaraf han tror sig böra söka det på den krokiga ... Min son! frukta som för pesten allt som kan drifva dina vänners inbillning öfver den gräns, som förståndet utstakar, och predika för dem bittida och sent, att jorden icke har något skönare än ett stadgadt förstånd under en ungdomlig hjessa.“
“Jag skall ej glömma det, min far!“
“Och upptäcker du någon, som, en gång erinrad om öfverilningens fara, icke bättrar sig, stryk ur hans namn ur era rullor och stäng er dörr för hans person.“
“Men en utstruken vän är en farlig fiende.“
“Du har rätt ... Upplös derför hela legionen och förklara att du helt och hållet uppgifvit planen ... Låt icke på något vilkor förmå dig att stanna qvar.“
“Men om legionen icke upplöser sig, utan väljer en annan anförare?“