“Låt den välja.“
“Och jag?“
“Du värfvar på nytt och vänder dig dervid företrädesvis till dem af dina förra kamrater, som mest lyssnat och följt dina råd, men undviker den eller dem, som icke gjort det ... På detta sätt, Armand, rensar du din legion från dem, som i annat fall förr eller sednare skulle spränga den ... du rensar den utan att behöfva stöta någon för hufvudet.“
“Och de skola följa mig?“
“Ja, emedan de finna att du är den förståndigaste och klokaste ... Ungdomen är i sina handlingar sällan förståndig, men genom sin instinkt för allt, som är ädelt, drages den till allt, som är förståndigt ... Hvar hafven I era vapen, er ammunition?“
“Hos mig.“
“Godt! ... Och allt är väl förvaradt?“
“Ja.“
“Men om, detta oaktadt, polisen skulle få väder på stället och upptäcka det farliga förvaringsrummet?“ frågade fadern med en bekymrad blick.
“Der står en krutfjerding i källaren och en brinnande lykta bredvid“, svarade Armand.